please read the letter..
okey här är grejen:
Jag är lverlycklig över att få åka till Nya Zeeland, glöm inte det för ett ögonblick, det är världens största chans att få uppleva världen och jag är verkligen jätteglad för att få åka.. men.
idag har jag världens sämsta dag. jag vill inte åka. jag vill inte vara vaken, jag vill inte jobba, jag vill inte ligga, inte stå, inte sitta. jag vill inte äta, jag vill inte dricka, jag vill inte vara. ändå måste man det.
jag bröt ihop idag efter att jag hade varit ute och sprungit. bara la mig på golvet och bröt ihop. för allt som jag missar.. alla människor som försvinner. alla människor som saknas.. sånna enkla saker som att inte få fira jul med min familj. min faster ringde häromdagen och berättade att hon var ledsen över att inte få fira jul med mig den här julen heller. var någonstans är poängen med att åka när man själv är ledsen för att åka och andra inte vill att man åker? bara en sån sak som inte att inte kunna ringa och skvallra till carro om vad som hände under ¨gårdagen när man var ute. bara en sån sak som att inte kunna ringa till cicci och ifrågasätta varför hon bor långt bort. bara en sån sak att ringa och be karin att komma hem.. bara en sån sak att ringa malin och kolla om det är utgång på fedag. bara en sån sak att ringa till Linn och säga, kom vi drar en powerwalk..
jag och linn har inte varit utan varandra mer än tre veckor sen vi blev så nära vänner som vi har blivit. fattar ni, tre veckor. det är verkligen ingenting. det var när jag avr på språkresa i 9an och nu i julas när båda var i thailand. nu är det fucking sju månader. jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig. när cicci och karin var i spanien var hon mitt allt. mitt fucking allt. jag kan inte med ord beskriva hur svårt det kommer bli att vara utan henne. att inte få ringa och klaga på att hon fortfarande röker, att ringa och fråga hur det går med studierna, att inte få sova brevid henne på sju månader.. att inte få hitta på roliga sånger tillsammans med dig och sitta och göra fula stämmor till radiolåtarna i bilen. vem ska jag nu göra sånt med? hon är en del av mig, en del av mitt fucking allt! min älskade vän, tre veckor blir sju månader, hur ska jag verkligen klara mig?
Jag älskar dig<3
Jag är lverlycklig över att få åka till Nya Zeeland, glöm inte det för ett ögonblick, det är världens största chans att få uppleva världen och jag är verkligen jätteglad för att få åka.. men.
idag har jag världens sämsta dag. jag vill inte åka. jag vill inte vara vaken, jag vill inte jobba, jag vill inte ligga, inte stå, inte sitta. jag vill inte äta, jag vill inte dricka, jag vill inte vara. ändå måste man det.
jag bröt ihop idag efter att jag hade varit ute och sprungit. bara la mig på golvet och bröt ihop. för allt som jag missar.. alla människor som försvinner. alla människor som saknas.. sånna enkla saker som att inte få fira jul med min familj. min faster ringde häromdagen och berättade att hon var ledsen över att inte få fira jul med mig den här julen heller. var någonstans är poängen med att åka när man själv är ledsen för att åka och andra inte vill att man åker? bara en sån sak som inte att inte kunna ringa och skvallra till carro om vad som hände under ¨gårdagen när man var ute. bara en sån sak som att inte kunna ringa till cicci och ifrågasätta varför hon bor långt bort. bara en sån sak att ringa och be karin att komma hem.. bara en sån sak att ringa malin och kolla om det är utgång på fedag. bara en sån sak att ringa till Linn och säga, kom vi drar en powerwalk..
jag och linn har inte varit utan varandra mer än tre veckor sen vi blev så nära vänner som vi har blivit. fattar ni, tre veckor. det är verkligen ingenting. det var när jag avr på språkresa i 9an och nu i julas när båda var i thailand. nu är det fucking sju månader. jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig. när cicci och karin var i spanien var hon mitt allt. mitt fucking allt. jag kan inte med ord beskriva hur svårt det kommer bli att vara utan henne. att inte få ringa och klaga på att hon fortfarande röker, att ringa och fråga hur det går med studierna, att inte få sova brevid henne på sju månader.. att inte få hitta på roliga sånger tillsammans med dig och sitta och göra fula stämmor till radiolåtarna i bilen. vem ska jag nu göra sånt med? hon är en del av mig, en del av mitt fucking allt! min älskade vän, tre veckor blir sju månader, hur ska jag verkligen klara mig?
Jag älskar dig<3
Kommentarer
Trackback
