nemaa

har en sån enorm hemlängtan idag.. det är inte alls roligt..
dagen spenderades med tove som började bra men slutade i katastrof kändes det som, när vi gick vilse och jag verkligen inte fattade hur jag skulle ta mig hem. panik. (ni som känner mig ordentligt vet ju hur ja blir.. )
fan. fan. fan. så kändes det ungefär. och sen kände man sig ganska hjälplös, men jag kom ju hem igen iaf...
känner mig ganska så ensam, det är verkligen tur att tove finns och påminner en om att örebro finns kvar när man kommer hem.. men allt kanske inte är sig likt. jag vet det är hur dumt som helst att tänka så, men jag kan inte släppa tanken på att du kanske inte är kvar.. men jag ska leta reda på dig, jag lovar!

nej nu ska jag försöka komma på bättre tankar och sova lite, det är en dag imorgon också. då åker löparskorna på och jag ska fan lära mig hitta i denna omöjliga stad. kosta vad det kosta vill, (typ träningsvärk och håll) men jag ska lära mig hitta. punkt slut.

Puss på alla fina människor där hemma!

(jag tove och louise har för övrigt bestämt oss för att fira lucia, det blir fantastiskt!)